dagen da vi nastan dog
an sa lange ingen skada skedd, men sen nar klockan borjade narma sig tre var det val dags for oss att fara hem. mitt ute pa havet sa gar baten sonder. japp kjedjan gar av pa nagot vis. och dar sitter vi och det ar alltid storre vagor pa em, var lilla gubbe som kor sager att det kanske tar 30 min for han att fixa. i stter dar och undra om viskulle klara av att simma den kilometer som det ar in till land om det skulle bli aktuellt inser att vi tjejer skulle fa panik da alla ar radd for fiskar. det ar ju inte varldens basta batar och det lacker ju in lite vatten speciellt nar man star still. sa en av tomasarna far borja osa ur baten. sen slar var lilla gubbe sonder sitt finger med hammaren och drar inte en min. tok bloder och alla borjar nu bli lite [ksjuka av denna guppande bat som med tur driver in mot land men at fel hall istallet for ut i havet. efter en stund kommer det en till bat som stannar och var gubbe sager att vi ska fa aka med dem. men nej sa blev det ju inte.
efter ytterligar ett litet tag kommer det en till bat och vi far slanga over vara grejer och jadu det blaste och vagorna slog batarna emot varandra, men vi kom over alla sex i den har andra baten och vi tog oss hem till stranden har i ao nang. alla lite smatt sjosjuka och vi konstaterade att stranderna fem miunter bort duger utmarkt for oss!
Annars har vi haft det kanon har borta, solar och badar och nu borjar vi fa lite farg i alla fall! Men det finns mkt kvar att bygga pa om man sager sa, och innan det lar vi val ha flagnat och blivit vit igen!
Hoppas ni har det bra hemma!
Puss och kram
Lina och henke
Ni får inte skrämmas så där. Nu ser ni till att hålla er på land resten av tiden. Kram mamma
Haha äntligen börjar det bli lite äventyr a'la sara ;) mycket stolt över er, ge ur ut på fler sådana, man ska känna att man lever ;)
Skönt att allt gick kanon. Fortsätt njuta av semester. Roligt att ni fått ett litet Sverige gäng, dock borde ni ha satsat internationellt ;)
Herregud vad läskigt. Nej nu håller ni er i Ao Nang tycker jag, nu får det vara nog med äventyr för er del ;)
Ha det bra och bli inte för bruna bara för då kommer jag att se ännu mer likblek ut ;)
påminner starkt om vår vådliga båtresa i Portugal när mamma Malin var liten. Hade varit på en enslig strand och badat - jättehärligt. Började blåsa upp när vi skulel hem. Så slutade motorn att funka och vi gled allt närmre den branta klippstranden. Hade vi glidit dit hade vi slagits i spillror. Vi satt och blåhöll varsitt barn - jag Linda, Gunnar Anders och Eva Malin. Farmor Anna gjorde sitt bästa för att hålla sig kvar. Kapten fixade med motorn i timmar med cigaretten hängandes i mungipan. Gick till slut och vi kom lyckligt iland. Tur för dig det
