Linasliv

Vi avslutade 2012 med att en fin man lämnade oss. Tage, henkes morfar hade gjort sin tid på jorden. En riktig skitgubbe som Lova skulle säga. Han var en bitter gubbe som alltid hade glimten i ögat, en kärleksfull person att minnas och sakna. 

 

Året drog ändå igång, för trots att någon lämnar oss, rullar ju livet ändå på och det är bäst att hänga med och försöka njuta trots att det ibland går lite väl fort. I början av månaden hade vi många vinkvällar jag och Lovisa. Henke började på sitt nya jobb och Lova var på förskolan. 

 

I mitten av januari tog vi ett sista farväl av Tage på en väldigt familjär och fin begravning. När vi satt i kapellet under begravningen fick jag en känlsa av att jag nog var gravid och om så var fallet var jag helt säker på att det var en liten Tage där i magen. (och visst var det väl så 17 oktober kom ju vår älskade Lukas Tage Alexander)

 

Den 30 januari kom det där plusset på stickan och vi blev återigen glada över att vi skulle få ett syskon till Lova. Problemet var ju bara att jag skulle ut på kalas och dricka drinkar på kvällen, men vissa omständigheter gjorde så att jag på ett lätt sätt kunde undkomma frågor om mitt val av att ta bilen och alkoholfria drinkar så vi fick behålla vår hemlighet om ett syskon ett tag till för oss själva. 

 

Januari 2013 innehöll som livet så ofta gör både kärlek, glädje, sorg, hopp, längtan.