Linasliv

Känner man sig sådär nedstämd utan att egentligen kunna sätta fingret på vad det är som är fel. Kanske inte är något som är fel egentligen. Det hör nog till livet, upp och ner och sen upp igen. 

Just nu är det en period som för mig känns tvetydig, jag kan känna mycket glädje men de ligger där och gror de där andra, den där nedstämdheten, är väl en släng av PMS säkert. HAHA. Livet som kvinna är inte enkelt.

 

Jag läste igår en krönika av en kvinna som skrev att hon trodde att många av hennes klasskamrater eller kvinnor i samma ålder allafall gått ut skolan med topp betyg. Hon yttryckte sig efter det otroligt klumpigt enligt mig då hon skrev " Att dessa kvinnor trots toppbetyg valt att jobba inom den offentliga sektorn".

 

Krönikan handlade om kvinnor, löner, pension och arbetstid. Jag hakade verkligen upp mig på den där mening att kvinnor i hennes ålder trots toppbetyg ändå valt att arbeta inom den offentliga sektor. Jag undrar lite hur hon menar min tolkning av hennes ord är att man får skylla sig lite själv om man hade så bra betyg och ändå valde ett jobb inom den offentliga sektorn, då kan man inte komma och klaga sedan att man har dålig lön och dålig pension. För du hade ju potensial att skaffa dig ett mer välbetalt jobb och du valde den offentliga sektorn. För mig låter detta helt absurt och jag kan som inte riktigt släppa det. MEn det är väl tur att vi alla är olika ändå tänker jag men vore väldigt intressant att få diskutera med denna dam/kvinna och få höra hur hon tänkte och varför, kanske det skulle ge mig en förståelse för hennes text, kanske inte.